Gråter är något vi människor gör för att visa känslor. Man kan gråta för att man är glad, för att man är trött,arg ledsen eller när som helst egentligen.

Jag brukade vara en som grät väldigt mycket. Jag grät när jag kollade på kärleksfilmer, komedier och sorgliga filmer. Jag grät när jag var trött och när allting gick fel och ja jag grät rätt ofta. Jag brydde mig inte om att folk såg mig gråta.

 

Men så hände någonting och jag började gråta mer och mer sällan och nu gråter jag nästan aldrig. Jag vet faktiskt inte varför jag inte låter mig själv gråta längre. Det är klart att jag har velat gråta flera gånger men har snabbt tänkt att "Nej men allvarligt Amanda det är väll inget att gråta över ge dig." Jag har hållt inne känslor så många gånger. Dagar då jag mått skit och bara velat ligga i sängen och gråta så har jag ändå gott till skolan med ett leende på läpparna . Jag har nog hållt inne för mycket känslor för många gånger och jag är nu rädd att om jag börjar gråta så kommer jag ha svårt att sluta för jag tror det är så mycket känslor som vill ut.

 

 

Jag är nog rädd att släppa ut alla känslor på fel tillfälle och jag vill inte visa mig svag. Jag hade haft en engelska redovisning i skolan och jag har sådan panik innan redovisningar och när den paniken då släpper efter jag gjort redovisningen brukade jag alltid börja gråta för att jag var lättad eller något. Men efter den redovisningen så kände jag att jag ville börja gråta just för att jag var lättad över att ha gjort den men samtidigt besviken för jag tyckte inte den gick något vidare bra. Där och då kunde jag inte börja gråta och jag vet inte vad som hände för det var som om det inte fanns några känslor i mig överhuvudtaget men jag hade ju hur mycket känslor som helst och var nära på att börja gråta innan. Nej jag var helt tom efter redovisningen.

 

Det är som om jag byggt upp en "mur" som jag inte vill att någon ska ta sig igenom och den muren består av att vara den där glada spralliga tjejen som alltid har ett leende på läpparna och aldrig är nere och aldrig tycker något är jobbigt. Den "muren" skrämmer mig väldigt mycket för jag vill inte ha den. Jag vill kunna visa min känslor och visa folk när jag är arg och ledsen. 

 

Jag är på riktigt rädd för det tillfället då den där "muren" kommer brista och alla känslor kommer välla ut och allt bara kommer bli för mycket och jag kommer gråta för alla gånger då jag hållt gråten inom mig. Jag är rädd för det.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till men jag hoppas på att snart lista ut det.

 

Har ni någon gång velat gråta men inte fått fram några tårar?

 

XOXO