Allt förändrades

Ja när jag började på gymnasiet så var det verkligen så att allt förändrades. 
Jag hade ingen motivation i grundskolan till att plugga och inte heller till att kämpa att göra mitt yttersta. Jag såg aldrig fram emot att gå till skolan utan jag bara kämpade mig genom dagarna utan att tycka att det var det minsta roligt. Jag tänkte att det var så skolan var och skulle vara så jag tänkte inte så mycket på det för jag hade andra saker att grubbla över en problem med skolan. 

Jag har nu när jag fått se hur det är på en annan skola insett att det jag kände på den skolan inte var så det skulle kännas i skolan. Jag kände ofta att det var fel på mig för att jag kände som jag kände. Alla andra verkade ju tycka det var bra. 

Jag kunde aldrig hålla tal eller ha en redovisning inför klassen utan att jag fick ont i magen,kände mig yr eller fick svårt att andas eller liknade. 
Att behöva göra någon presentation inför klassen var det värsta som kunde komma. Idrotten vet ni antagligen vad jag tyckte om och vad jag känner för den nu så det behöver vi inte gå in på mer. 

Sen var det det här med trygghet. Det är också en sak jag insett nu när jag faktiskt går på en skola där jag kan känna trygghet att jag inte hade det i grundskolan. Jag ville gå så lite som möjligt i korridorerna och i bamba satt jag helst in mot en väg. Jag var orolig för att både klasskompisar och elever i andra klasser skulle kommentera mig, kasta konstiga blickar och säga saker om mig bakom min rygg. Jag var orolig för att folk ville göra saker för att skämma ut mig och jag var orolig för att själv lyckas skämma ut mig. 
Den ända plats jag kände lite trygghet på var i klassrummet när det inte var någon presentation vi skulle göra. 

Kompisar då? Ja jag hade inte direkt några äkta kompisar heller. Jag hade min då bästa kompis som jag känt sedan förskoleklass men hon var borta väldigt ofta av speciella anledningar och den andra jag var mycket med hängde jag mest efter medans han hängde med de andra killarna i klassen. Jag hade alltså inte direkt någon som undrade vart jag var om jag inte skulle vara med dem utan jag hängde mest efter folk och jag tror att det kan ha haft en stor del i att jag inte kände någon trygghet. 

Nu när jag går på gymnasiet så är allt detta mycket bättre. Jag känner mig väldigt trygg både med klasskompisarna och i korridorerna. Jag har väldigt bra kompisar och jag tycker mycket om lärarna. Jag känner motivation till att plugga för att lyckas och jag gör alltid mitt yttersta. Jag kämpar ordentligt och jag längtar äntligen till att gå till skolan många dagar. 
Jag älskar att gå på gymnasiet och jag älskar livet nu. 

XOXO

mandanellie.blogg.se

Hej kul att ni hittat hit till min blogg!:) I min blogg kommer jag skriva om saker som händer i min vardag, ge er tips och inspiration och låta er lära känna mig. Så hoppas ni vill följa mig och min blogg.:) Kram

RSS 2.0