Jag saknar att dansa för min allra första danslärare jag hade på sinclairs som alltså är den dansskolan jag går på nu. När jag började på sinclairs så var jag jättenervös för jag kände absolut ingen och det var ett stort steg för mig för jag hade aldrig börjat på något nytt ensam förut. Jag hade alltid känt någon som redan gick där eller börjat samtidigt som någon jag kände. När jag kom dit så blev jag positivt överraskad över läraren och även de som började i samma grupp.

 

Jag började snabbt tycka väldigt mycket om läraren vi hade. Hon var så duktig på att lära ut och såg verkligen till att alla skulle bli sedda. Hon gav varje enskild person feedback och gav oss saker att öva på hemma för att förbättra det vi var lite sämre på.

Hon samlade oss alltid innan och pratade med oss om hur våran vecka varit och vad vi kände för att göra under den lektionen.  Hon skämtade ofta och fick oss att se henne som en kompis istället för en lärare. Hon fick även alla att känna sig sedda.  

 

Jag älskade att dansa för henne och det var ju hon som följde min grupp under vårat första år som discodansare och hon var även en av coacherna på min första tävling.  Efter ett år så flyttade hon till stockholm för att studera dans och då fick vi en ny lärare vilket var lite tråkigt men hon var också väldigt duktig. 

Det var dock en speciell relation jag fick till min första danslärare och ingen lärare kan ersätta den känslan så att dansa för henne saknar jag väldigt mycket

 

Vad saknar du?

 

XOXO