Jag skulle aldrig klara mig utan min stöttande och helt fantastiska familj. Utan dem hade jag aldrig haft de värderingarna som jag har och jag hade inte varit samma människa utan dem. Vi är som vilken familj som helst vi bråkar och har våra små fighter och jag har många gånger känt att jag verkligen inte orkar med dem. Det har hänt många gånger att jag blivit så trött på deras tjat och alla deras frågor men jag vet ju att de göra allt för att de älskar mig.

 

Jag tycker inte att min familj förstår mig oftast men det kanske är så att de tycker att inte jag förstår dem heller och det är väll normalt. Vi har helt olika problem och även om vi pratar med varandra om det mest så är det klart att jag kan ha saker jag inte vill berätta för dem och de kan ha saker de inte vill berätta för mig. Det är normalt och det gör ju också att man får ha förståelse för varandra.  Ibland behöver man någon att få gråta ut hos som inte ställer frågor och då är kompisar bra men ibland kan man behöva att någon frågar saker som kan kännas jobbiga för att dem inte ska vara jobbiga längre. 

 

Det har hänt några gånger att jag sagt nej till kompisar för att jag velat vara med min familj. Min familj är ju dem som alltid finns där och ibland vill jag bara var i närheten av dem för att känna vilken tur jag har som har dem. Det finns många där ute i världen som inte har en familj och när jag tänker på det så vill jag bara vara med min familj och njuta över att jag har sådan tur som har dem. 

Jag njuter verkligen att att vara med mina kompisar också för de är de näst viktigaste personerna i mitt liv och jag älskar dem.

 

Min familj och jag har delat både fina, sorgliga och roliga stunder och jag skulle inte vilja ersätta dem för allt i världen.

 

XOXO