Dansa är något jag gjort hela mtt liv. Jag tror faktikst att jag nästan gjorde det innan jag kunde gå.

Så fort jag lyssnar på musik så har jag svårt att sitta stilla. Jag hoppar alltid runt här hemma och hittar gärna på danser som jag lär en av mina kusiner från uppsala varje gång hon och familjen kommer hit till oss. Dans är verkligen livet för mig.

 

Jag började dansa på en dansskola första gången höstterminen när jag skulle fylla 8 år då började jag på någonting som heter funkykidz där dansade jag i två år och på varje dansuppvisning så var det artister som uppträde.

Jag slutade där när jag var tio jag kommer inte ihåg exakt varför jag slutade men jag har för mig att jag inte trivdes så jätte bra med varken lärare eller de som var i min grupp, Jag hittade aldrig några kompisar där för då var jag ganska blyg av mig och vågade inte riktigt ta kontakt med någon. Så för varje lektion som gick såg jag hur andra blev tightare och tightare och då slutade jag trivas och tycka det var kul så jag slutade.

 

En kompis jag hade då gick i handboll och hon tyckte jag skulle prova så jag började spela handboll men det var verkligen inte min grej och jag slutade på det efter ett år. Under det året så dansade jag hela tiden hemma och jag insåg efter ett år på handboll att det var ju dans jag skulle hålla på med för det var när jag dansade som jag slappnade av och var lycklig.

 

När jag skulle fylla 11 började jag då istället på en danskurs på kulturskolan för dans i sig var ju det ända jag kände att jag var bra på och där slutade jag innan sommaren året jag skulle fylla 13.

Jag slutade där för att de kompisarna jag hade där slutade och jag började känna att det var lite för lätt vi gjorde ingen styrka eller liknande utan vi bara lärde os een koreografi och så lekte vi. Jag kände mig för gammal för det. Jag tog då en paus på ett år för jag visste ingen annan dansskola att börja på.

Under den pausen kände jag att det var något i livet jag saknade, Jag saknade att få dansa och röra på mig genom något jag var bra på. 

 

Jag hade ju idrotten i skolan men Idrottslektionerna var alltid något jag fasade för. Jag kände mig alltid sjuk kvällen innan idrottslektionerna och under lektionen låtsades jag att jag skadade mig eller kämpade för att skada mig på riktigt. Jag tyckte inte om bollsporter eller friidrott och det var nästan det ända vi gjorde på lektionerna, En gång per termin gjorde vi redskapsgymnastik och en gång dans annars var det bara friidrott eller bollsport. 

 

Jag kände därför att jag behövde få dansa på dansskola så jag någon gång fick känna mig bra på något och där folk inte dömde mig och sa att jag var dålig som ofta hände på idrottslektionen. Jag tappade mitt självförtroende mer och mer för varje idrottslektion som gick och för att inte tappa det helt så kände jag att jag var tvungen att få dansa på dansskola.

 

Jag hade en i min närhet som dansade disco och jag kollade upp det på youtube och såg några dansa disco på tv och tyckte det såg väldigt roligt ut. Detta var innan min paus så under pausen letade jag efter en dansskola där man kunde dansa disco och även tävla i det.

Efter ett år hittade jag en dansskola här i göteborg där man kunde dansa disco och tävla i det och jag var väldigt bestämd och ville verkligen börja där och lyckades övertala mamma som gick med på att låta mig börja.

Detta var hösten då jag skulle fylla fjorton.

Där har jag gått sedan dess och är nu inne på mitt tredje år där och jag trivs så bra. Jag har kompisar där och det är verkligen träning och inte bara lek. Vi tränar upp styrka, kondition, teknik och kordination. Jag har hittils bara tävlat en gång men haft fyra dansuppvisningar och jag älskar att dansa inför publik.

 

Jag har funderat flera gånger på att sluta dansa för det är en ganska ovanlig sport och man har inte så många att prata med om saker som har med sporten att göra. Jag tyckte det var väldigt jobbigt i 5-9 då alla tjejer i min klass spela handboll eller fotboll men det är väldigt roligt nui gymnasiet för jag har två tjejer i min klass som dansar och en som till och med dansar på samma dansskola. Jag är alltså väldigt glad att jag inte gav upp dansen.

 

Mina mål inom dansen inför nästa år är att tävla mer och se till att komma till final på åtminstone en tävling.

Jag vill även gå och kolla på en mästerskapstävling inom disco tillexempel, SM, NM eller kanske till ock med VM beror på vart de olika mästerskapen är någonstans. 

 

Jag har hittat det jag lever för och jag hoppas att ni också har hittat det och om inte fortsätt leta det är inte alltid så lätt men det är verkligen värt det för man är så lycklig när man väl hittat det.

 

XOXO